Svar på läsarfråga!

SVAR: Jaa, eftersom det är ett väldigt vanligt antidepressivt läkemedel som dom flesta fungerar väldigt bra på samt att jag i princip aldrig får biverkningar så kom min dåvarande superbra läkare fram till att det var den jag skulle prova. Det finns ju en uppsjö av antidepressiv medicin och Sertralin är ju bara en i mängden, om än väldigt vanlig. Självmordspiller är det väl definitivt inte. Däremot kan jag förstå att många som haft självmordstankar/handlingar får denna medicin. Och alla fungerar ju heller inte bra på medicinen. Men jag tycker det är dumt av dig att skriva att det är självmordspiller. För det är det inte.
 
Jag har ätit Sertralin i 2,5 år och jag har aldrig mått bättre. Fick inga biverkningar när jag började med medicinen och då trappade jag upp långsamt. Idag äter jag 100mg och skulle kunna lägga på ytterligare enligt min läkare, men har valt att stanna på 100mg då jag känner att jag mår bra. För mig är det här ett rent lyckopiller. För medicinen har verkligen hjälpt mig att få tillbaka min livsglädje. Jag är inte lika ledsen. Förut kunde jag gråta från flera gånger i veckan till varje dag, nu gråter jag aldrig. Bara om jag gör mig illa, haha. 
 
Ditt tips kommer jag inte lyda. För jag vägrar sluta med dom. Jag känner inte direkt för att chansa och sluta med  en medicin som jag fungerar bra på. För jag är rädd att halka tillbaka på den plats jag stod på innan jag började med medicinen. Och där vill jag INTE hamna igen. Det kanske är aktuellt om några år, men absolut inte idag. Så nej, jag kommer inte att sluta med den.
 
Och nej, jag kommer varken må sämre av medicinen då jag ätit den i 2,5 år. Haha.

Svar på läsarfråga!


Svar på läsarfråga


Läsarfråga!

Hur kommer det sig att du inte jobbar eller pluggar? Och inte har vänner? :/
http://iseedee.blogg.se/
Hur kommer det sig att du inte jobbar eller pluggar? Och inte har vänner? :/
FRÅGAT AV: http://iseedee.blogg.se/

SVAR:
Det är många anledningar som gör att jag varken jobbar eller pluggar.
Men jag ska försöka förklara detta så gott jag kan.

Jag har aldrig gått i gymnasiet. Jag gick ett år på naturbrukslinjen med inriktning häst. Men det vart alldeles för tufft för mig. Dels var jag sjuk för mycket och dels hängde jag inte med på lektionerna. Jag är trög haha, men det var riktigt tufft. Iallafall för mig. Så jag valde att hoppa av till sommaren. 

Sen har jag provat folkhögskola och trivdes först jätte bra. Sen när jag kommit in lite mer och plugget började bli svårare så klarade jag inte av tempot. Jag var också sjuk ofta vilket gjorde att jag inte fick godkänt. Så det fungerade inte heller. Efter det har jag inte gjort något alls. Planer på att börja plugga på distans ligger nära och det ska jag kolla upp. Dock väntar jag tills jag får hjälp.
Angående jobb så är det rent av omöjligt att få jobb i den här stan om man inte har utbildning eller iallafall inte gått gymnasiet. Men så fort jag har utbildning så har jag jobb nästan garanterat. Men just jobb är något jag inte heller skulle klara av då jag har svårt att komma iväg, stress osv. Men det är också något jag kommer få hjälp med.

Och det där med vänner... Det undrar jag med. Jag har typ inga vänner kvar. Det är hemskt att det är så, men jag måste nog börja acceptera att det faktiskt ser ut så. Jag tror att mina vänner har dragit sig undan pga att jag är som jag är. Att jag är (har varit) deprimerad en lång tid, svårt med det sociala, inte festmänniska, svårt att hitta på spontana saker osv. Jag tror att mycket av det spelar in. Alltså, när jag väl träffar mina vänner så känns ju allt bra osv, men det är ändå den här känslan jag har. Att folk drar sig undan när jag "är som jag är".

Fråga om besökare osv

Hur många besökare har du per dag? Och hur många timmar per dag spenderar du på bloggen?

SVAR: Jag har ca 2000 besökare. Ibland är det kanske några fler och ibland några mindre, men avrundat så blir det 2000. Och hur många timmar jag lägger ner på bloggen. Oj, det är lite pinsamt. Men jag lägger ner väääldigt många timmar om dagen. Ibland kan det lätt bli 10 timmar på en dag. Det låter riktigt mycket, men då får man också tänka på att jag inte gör något annat om dagarna. Jag har inget jobb och jag pluggar inte. Jag har typ inga vänner och träffa och jag har inte råd att utföra mina andra stora intressen som hästar och dans.




Tidigare inlägg
RSS 2.0