Jag har en ätstörning.

Någonting som jag inte har skrivit om, är min ätstörning. 
Jag skäms något oerhört för det här och jag hade väl inte riktigt insett att jag hade ätstörningen innan jag fick diagnosen. Det är inte heller något jag har pratat med psykolog eller läkare om. Utan det har varit "dolt". Svårt att förklara men det har liksom legat lite halvsynligt under ytan hela tiden och jag har inte vågat prata om det. Jag har knappt ens vågat tänka det själv. Men nu tänker jag faktiskt berätta lite om det. Hur jobbigt och pinsamt det egentligen är för mig.
 
Jag vet inte hur länge jag har haft ätstörningen. Men det är nog längre än vad jag trott. Den har liksom kommit smygande och blivit värre och värre. Och för er som undrar, så är det alltså Bulimia Nervosa som jag pratar om. Detta kan nog ses som väldigt udda eftersom jag är emetofob också (fobi för illamående och kräkningar) och det vanligaste är ju att man faktiskt kräks upp mat när man har bulimi. Det gör alltså inte jag. Dock har jag dom tankarna. Jag spyr i huvudet eller hur jag ska förklara det. Jag vet att skulle jag inte vara så förbaskat rädd för att spy så hade jag gjort det. Det kan jag erkänna.
 
Det kan gå i perioder. Ibland är jag väldigt noga med maten och tänker på vad jag stoppar i mig. Gärna att jag försöker mig på någon slags diet. Senast provade jag Nutrilett shakes. Tyvärr vart det alldeles för jobbigt och det slutade med att jag åt mer istället. Det blev ett rejält bakslag. Det blir alltid bakslag när jag försöker bli hälsosam/gå ner i vikt. Jag vet ju att jag måste gå ner i vikt (för min skull) men ändå så står jag där och trycker i mig en chipspåse. Ja, chips är verkligen min last. Jag har alltid varit näst intill beroende av chips. Enda sen jag var liten så har jag älskat det. 
 
Dom senaste dagarna har varit extremt jobbiga. Ensamhet blandat med mens är en oerhört dålig kombi.
Jag måste lära mig att stå emot impulserna och sluta äta. Jag skäms verkligen så himla mycket över det här.
 
I onsdags: Jag åt ingen frukost. Men när jag åkte hem till mamma och sov där så åt jag på Max. Det var den enda maten jag åt. Tyvärr blev det en chipspåse på kvällen också, och en liten Sprite. Ångesten var maxad efteråt och jag kunde knappt sova på natten.
 
I torsdags: Jag åt en macka på morgonen + en aloe vera dryck. Till middag åt jag pizza på restaurang och avslutade med en belgisk våffla. Till middagen drack jag cola och hemma blev det ett till glas cola. Om jag hade ångest över dagens matintag? Behöver jag ens svara på det?
 
I fredags: Ingen frukost. Det blev en bulle och ett glas cola till lunch och på kvällen åt jag faktiskt sallad.
Tyvärr blev det en chipspåse igen och ett par glas cola. Jag mådde verkligen riktigt dåligt efteråt. 
 
Igår, lördag: Massor med körsbär och ett glas Proviva till frukost. Det kändes som en bra start på dagen. Tyvärr försvann den bra känslan då jag köpte ett Pringlesrör och en pizza till middag. Moffade i mig hela jävla pizzan och halva chipsröret + ett par glas cola. 
 
Sen har jag inte ätit något mer. Jag mår i skrivande stund förjävligt och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Det är därför som jag skriver. För att få ur alla mina tankar. Och åter igen, jag skäms så oerhört mycket över det här. Jag VET ju att jag äter alldeles för mycket och alldeles för DÅLIGT. Jag vet om att min kropp mår dåligt av det här. Jag vet om att jag mår dåligt av det. Men ändå så kan jag inte låta bli. Jag kan verkligen inte stå emot. Och jag känner att kroppen bara jäser och jäser för varje tugga jag tar. 
 
Nu kommer tankarna tillbaka om att i veckan som kommer så ska jag vara väldigt nyttig och hälsosam. Jag ska träna varje dag och jag ska inte äta NÅGOT onyttigt alls. Kommer slänga det som finns kvar så jag inte får någon impuls att hetsäta. För jag vet att ligger det massa chips kvar så kommer jag att äta upp det. Så allt ska slängas. Nu på en gång. 
 
Bara jag kommer igång med träningen och slutar äta onyttigt/hetsäter så kommer jag gå ner i vikt. Det är en lång resa och jag har ca 18kg övervikt. Och jag SKA klara det. Men det är så jävla svårt. Jag vet inte hur jag ska göra för att hejda mig från att inte äta något onyttigt. Jag tänker liksom på att äta hela tiden. Det är det enda som snurrar runt i mitt huvud. Äta äta äta. "Vad ska vi äta imorgon? Vad ska vi göra för middag? Ska vi dricka vatten till eller finns det cola?" Det är såna tankar som snurrar runt. Hela tiden. 
 
Jag är så rädd att folk ska tycka att jag är äcklig som äter så mycket som jag gör. Och jag känner mig ju verkligen äcklig. Äcklig rakt igenom. Men jag skäms så fruktansvärt mycket inför min familj/nära och kära. Vad tänker dom egentligen om mig? Förstår dom eller tror dom att jag är korkad som äter så mycket? Nu tror inte jag att folk i min omgivning är så korkade att dom tycker att jag är äcklig. Inte om jag tänker logiskt. För jag umgås bara med bra människor. Men rädslan finns ändå och jag är verkligen rädd för att dom ska tänka och tycka en massa negativt. Ändå så har jag sån lust att äta upp resten av chipsen som är kvar. 
 
Med det här sagt så betyder inte det att jag alltid mår dåligt. Det gör jag verkligen inte. Jag mår mycket bättre nu än någonsin. Men jag har mina down-perioder och då känns allt ruttet. Det har ingenting att göra med någon annan utan problemet ligger helt och hållet enbart hos mig själv. Och jag kan inte sluta. Inte själv. Inte än iallafall. Men jag kämpar på och hoppas på att få hjälp med detta. För det är verkligen ett oerhört stort problem för mig. 

Nu ska jag försöka sova, om jag kan. 
Godnatt!

Tidigare inlägg
RSS 2.0