Dagens middag: Gulaschsoppa!

Idag kände vi oss faktiskt lata. Vi skulle både ha bakat kanelbullar och lagat middag.
Men det vart varken eller. Vi har käkat gulaschsoppa. Men det är lika gott det, faktiskt.

Gillar ni gulasch? Det får gärna vara Felix också!

Jag är så less på det här...

Idealet idag är väl att väga runt 45kg och vara runt 170cm lång? Hur kommer det sig att det anses finare att vara lång och smal än kanske kort (eller lång) och kurvig/mullig/tjock/överviktig? Vi kvinnor är väl i grunden inte skapta för att extraknäcka som galge? Det är väl något vi avlat fram dom senaste åren.

Skönhet för mig är en person som är självsäker. Ju mer självsäker man är, desto snyggare blir man. Det är så tråkigt att dagens ungdomar (inklusive mig också såklart då) växer upp efter dessa ideal. Det är hemskt. Är man inte smal så passar man inte in i mängden. Tragiskt att se hur vissa måste svälta sig för att få bättre självförtroende (vilket man absolut inte får av ätstörningar).

Under hela min uppväxt har jag blivit retad för att jag inte är size XS. Jag har aldrig varit den där platta, magra tjejen. Inte heller har jag varit söt. Jag har alltid haft problem med min kropp och hy. Jag har inte följt "dagens ideal". Alltså passade jag inte in.

Att bilder i tidningar till och med photoshopas är hemskt. Vidrigt att se hur omslagsmodellerna ser ut. Inte ser dom mänskliga ut? Dom ser ut som dockor. Vackra.. nej egentligen inte. Det är nog bara vad dagens ideal har hjärntvättat oss med. Och det är fel. Riktigt jävla fel!



Men nu när jag börjar bli lite till åren (haha, skämt!) så har jag mer och mer insett att detta bara är sjukt. Tramsigt och bara fånigt. Vad är det för människor som sitter och bestämmer hur dagens ungdomar ska se ut? Att dom näst intill tillåter att folk blir mobbade i skolan pga hur kroppen ser ut. Jag tror inte riktigt att dom som växer upp idag förstår och vet hur en mänsklig kropp ser ut. Och jag tror även inte att dom förstår att även modeller har celuliter och skavanker. Men så är det ju. Dom är människor dom med.



För mig kan man säga att idealet är helt tvärt om.
Jag är varken 170cm lång och jag väger långt ifrån 45kg. Jag är snarare 45cm lång och väger 170kg. Haha, skämt igen. Men jag är kort. Så kort att jag till och med bara är ynka 1,55cm (avrundat) och väger över 60kg. I vissas ögon är det nog groteskt. Att en sån liten person kan väga så mycket. Och att jag ens vågar visa min kropp så här offentligt är väl skandal?

Om folk orkar lägga ner enerigi på att klanka ner på andras kroppar är det enbart synd om dom. Jag orkar inte ta mer skit nu. Nu ställer jag mig upp, vill gärna synas och höras (nja.. jag är ju riktigt blyg så det stämmer inte riktigt...) och visa upp min kropp. För jag är ta mig fan vacker precis som jag är. Jag är inte smal. Jag är heller inte tjock. MEN jag har hull. Jag har kurvor, "oönskade" fettväck och små tuttar. Här på bilden till höger så ser ni min originalbild. Så här ser en människa ut. På bilden högst upp så ser man mig, men den bilden är oerhört photoshopad.

Jag vill inte vara den där lilla musen som alla trampar på längre. Jag är Molly nu! Rund, go och glá. Jobbsökande men det finns ett jobb jag vägrar. Extra knäck som galge i någon jävla modetidning. Hellre jobbar jag som finsmakare på Mc Donalds! =)


Är det köldkörteln som spökar ändå?


efter att dom sista proverna var tagna och hon hade sagt att mina värden såg bra ut. Alltså Folat och B12-bristen var stabila och det kändes ju skönt. Men hon sa att min sköldkörtel hade för höga värden. Förstod inte så mycket för vi pratade bara en snabbis. Men det var sköldkörteln dom kollade upp när jag var liten och fick min nålfobi. Och ja, det kan mycket väl stämma att jag faktiskt har fel på min sköldkörtel. Det förklarar ju väldigt mycket i så fall.

Lite exempel:

* Min viktuppgång.

* Torr hud.
* Depression.
* Ovanligt trött.
* Sömnproblem.
* Trögtänkt.

Osv osv osv... Det kändes skönt att om det skulle vara sköldkörteln som strular så skulle jag troligtvis få bukt på alla mina problem. Kanske ligger alla mina fobier liksom kopplade till köldkörteln också? Eller, det ena hänger ju ihop med det andra. Men man kan ju säga att det är som en grund till alla mina andra problem. Man kan ju hoppas. Kanske slipper jag äta antidepressiv medicin, sluta med min sömnmedicin samt även sluta med B12 och Folacin? Om det är kopplat till köldkörteln då alltså. Hoppas hoppas!!!

Jag fick en tid nästa torsdag (alltså om en vecka) kl 11 för att prata om mina värden.
Det ska bli intressant. Jag har ju lite frågor som jag gärna vill ha svar på.


Lillebrors bästa

Morrn morrn!
Nu sitter jag och tuggar kola för fulla muggar. Mamma hade köpt såna där kola-lådor som skolungar säljer. Lillebrors bästa eller vad dom nu heter. Sjukt gott. Så jag fick ta med mig en låda hem igår. Galet gott men mindre bra för tänder och kropp. Men vafan, orkar inte bry mig just nu!

Annars är allt bra. Trött bara.
Hör av mig senare! PUSS


Mullig, go och glad!

Jag träffade Sandra en liten stund på stan och det var väldigt trevligt. Jag är helt slut i kroppen redan. Benen värker, haha. Vi var jätte några på dansen dessutom. Men det var bara väldigt väldigt skönt. Inte för att vi är speciellt många men det är alltid skönare att vara bara några stycken. Vi har lagt på ännu mer på koreografin och det kommer nog bli riktigt snyggt när den är klar. Får se om jag orkar filma imorgon. Kanske, kanske inte! 

----

(Jag kommer ångra mig som fan typ direkt efter att jag har publicerat detta inlägg!!)

Här kommer den bittra sanningen. Jag spänner ut magen på vänstra bilden, och bilderna är fotade på kvällen då man är som mest uppsvullen. Men jag tycker inte att man ska behöva skämmas över sin kropp. Jag har enorma komplex över hela min kropp. Det enda jag är nöjd med är väl mitt hår och min ögonfärg. Annars avskyr jag allt extra daller. Men jag har börjat inse mer och mer för varje dag att jag slösar bort min tid åt att fundera för mycket på mitt mag-daller. JA! Jag är knubbig. Men vad spelar det för roll?

Därför tänkde jag visa dessa bilder.
Jag ser ut som en jag-vet-inte-vad i ansiktet och ja.. Kolla själva. Jag är go, glad, mullig och knubbig. Men jag har (oftast) ett snällt inre. Och det är väl det som är viktigast? Utseendet är inte allt. Det är mycket, men absolut inte allt. Det är ju inte utseendet som skapar våra personligheter.

Skitsamma. Jag tar inte åt mig av folk som säger att jag är tjock osv. JAG VET JU REDAN OM DET!!
Dock tycker jag synd om de människor som orkar lägga ner energi på att kalla folk för tjocka osv.


RSS 2.0
heej