Jag vill bara få må bra...

Jag äter min medicin som jag ska. Dumma äckliga Levaxin som snarare får mig att må sämre. Jag försöker röra på mig så mycket jag orkar, men är det inte huvudvärken som sätter stopp för det så är det min kropp som säger ifrån. Vissa dagar funkar det hur bra som helst. Andra dagar sämre. Vissa dagar orkar jag hålla igång som en "normal" människa, men det får alltid negativa effekter. Dagen därpå blir jag sängliggandes och är helt slut.
 
Och inte nog med det. Mitt senaste läkarbesök var katastrof. Min läkare vägrar tro att det är hypotyreosen som gör att jag mår dåligt. Medans jag är helt säker på att det är den som gör att jag mår skit. Självklart kan det säkert ha att göra med annat också, men på det stora hela så tror jag att det är den där skölden som spökar, fortfarande. Mina prover visar "normalt" enligt min läkare. Normalt enligt henne är när proverna är inom referensvärdet. Googla om ni inte förstår, jag gör det knappt.

Här är en print på mina senaste provsvar. Jag ska dit om ca 3 veckor igen för att lämna nya prover.
 
 
Den som vill kan ju försöka tyda detta. 
Jag har sagt vid flera besök hos samma läkare att jag inte mår bra. Jag har fortfarande symtom som gör att jag mår dåligt. För att snabbt lista några av dom (kommer säkert inte få med alla då det är så många):
- En onormalt stor trötthet
- Torr hy
- Yrsel
- Obalanserad mage (TMI antingen lös eller hård)
- Huvudvärk
- Febertoppar
- Värk i kroppen, främst ben och fötter
- Sjukdomskänsla
- Värmevallningar (jag svettas och fryser om vartannat)
 
Det här är bara en liten del. Jag har svårt att få med allt. 
 
Jag är med i en grupp på Facebook, sköldkörtelföreningen. Där har jag fått otroligt mycket hjälp av folk i min situation. Folk som, precis som mig, inte blir hjälpta av Levaxin. Det pratas mycket om andra behandlingar med andra läkemedel som visar sig ha större effekt mot oss sköldisar. Jag har tagit upp detta med min läkare och kände mig direkt som en utomjording. Något jag inte borde ha sagt. 
Det svaret jag fick var att dom inte jobbar med "alternativmedicin" och att det inte är min sköldkörtel det är fel på. Att det inte är den som gör att jag mår dåligt. Hon sa klart och tydligt att det är min ADD som spökar och ställer till det. Visst, ett neuropsykiatriskt funktionshinder kanske har en liten påverkan på kroppen. Absolut! Men det är ingen sjukdom. Det är ett funktionshinder.
 
Jag sa också att eftersom jag fortfarande har kvar alla dom här symtomen så borde ju min läkare vilja hjälpa mig. Oavsett om det har med hypotyreosen att göra, eller inte. För det är väl det läkare är till för? Att hjälpa dom som är sjuka och mår dåligt? Men nej, hon säger att hon inte kan göra något mer än det hon gör nu, skriva ut Levaxin till mig (som inte hjälper ett skit). 

Som sagt har jag ett läkarbesökinbokat om ca 3 veckor och det ser jag verkligen fram emot. Men det kommer nog inte sluta bra, för jag tror knappast att min läkare har ändrat åsikt. Dock förstår jag inte varför hon ändå inte kan låta mig få prova en annan medicin? Det finns ju andra alternativ till Levaxin. Varför kan jag inte få prova? Vad för skada kan det göra? Vad har jag att förlora? Eller är det hon/vårdcentralen som förlorar på det? Jag har verkligen ingen aning. Det skulle dock vara väldigt intressant att veta. 
 
För jag orkar inte må så här längre. Jag vill orka gå ett varv runt kvarteret utan att svettas som om jag hade stått i duschen, jag vill slippa känslan av att knappt kunna andas. Jag vill slippa den dunkande värken i huvudet. Jag vill bara känna mig "normal" och kunna leva "normalt". Varför kan jag inte få prova?
 

Hypotyreos - hur det upptäcktes

Jag tänkte berätta lite om hur jag "upptäckte" att jag hade hypotyreos.

Det började egentligen när jag var väldigt liten. Jag var alltid den lilla i klassen. Smal som en pinne (inte enligt mig men...) och kortast. Jag slutade växa tidigare än alla andra och var ofta väldigt väldigt sjuk med förkylningar, örininflammationer, halsflussar osv. Anledningen till detta vet jag inte om det enbart beror på hypotyreosen, men kanske?

Jag minns att det kom på tal om att jag skulle ta blodprov. Vid det laget var jag ungefär 8-9 år. Jag hade utvecklat en enorm fobi för sprutor och nålar vilket inte gjorde det hela lättare. Jag hade fått tid på vårdcentralen. Men redan innan när jag hade fått Emla-salva i armvecken och på händerna så satt jag och skakade och grät, halvt panikslagen. Så mycket minne har jag inte, men jag kom fram till vårdcentralen och vart fasthållen. Sen är resten helt svart, jag minns inte. Dom fick nog inte tillräckligt med blod heller. Så vi gav upp det.

Nu, för ca ett år sen kom det på tal igen, att det kan vara sköldkörteln som spökar. Jag har ju som sagt väldigt många symtom. Så en tid bokades in för nya prover. Nu gällde det alltså. Sprutfobin hade jag kommit över. Nu var det bara en rädsla som jag klarar av. Jag klarade av att ta blodproverna med en drös lugnande tabletter. Jag blev stucken på båda händerna och i båda armvecken innan dom hittade blod. Så nervös var jag. Men det är det enda jag kommer ihåg. Sen är det lite suddigt.

Hur som. Proverna visade att det inte var något fel alls. Jag tyckte det var märkligt men nya prover bokades in någon vecka senare eftersom det kan skifta. Dom proverna visade på en underproduktion av sköldkörteln. Väntade på att läkare skulle ringa mig och den sa att proverna var felaktika. Då las det ner. jag vart lite besviken faktiskt, om man nu kan säga så. Men nu i höstas ville jag alltså göra om allt då besvären fortfarande fanns kvar. Och ja, min läkare sa att eftersom proverna visar på tydlig underproduktion av sköldkörteln så ville han börja behandla det.

Så för ca 9 veckor sen började jag alltså med Levaxin. Startade med en dos på 25 mikrogram. För en vecka sen tog jag nya prover då detta ska göras regelbundet i början för att kolla upp hur jag svarar på medicinen. Den visade fortfarande på underproduktion och då dubblade vi på dosen upp till 50 mikrogram. Nu har jag ätit dubbelt i en vecka och kommer ta nya prover om ca 6 veckor för fortsatt reglering av dosen.

Det är bara att fråga om ni undrar något!!

Hypotyreos - den stora tröttheten

DETTA INLÄGG ÄR KOPIERAT OCH SKRIVET AV: akallman.blogg.se (LÄNK)

Övergångsbesvär, utmattningssymtom eller depression. När något går fel i sköldkörteln så drabbas vi av en rad diffusa symtom som lätt förväxlas med andra sjukdomar.

Sköldkörteln producerar hormonet som styr vår ämnesomsätting. När körteln producerar för mycket eller för lite hormon under en längre tid mår vi dåligt. Rubbningarna ger ofta diffusa symtom som lätt för tankarna till ätstörningar, depression eller klimakteriebesvär.

Känslan av törst och hunger styrs från hjärnan. det gör också reglering av kroppens stressystem, utnyttjandet av energi och kroppstemperaturen. För att hjärnans budskap ska nå fram till kroppens vävnader producerar och frisätter sköldkörteln framför allt två hormoner. Dessa har ett stort inflytande på flera olika organ med möjlighet att både skruva upp och lugna ner ämnesomsättning och energiutvinning när det behövs. Fel i sköldkörteln får därför stora konsekvenser och måste åtgärdas för att vi ska överleva.

En sköldkörtel på lågvarv gör oss frusna och mycket trötta och det blir ofta svårt att hålla vikten nere.
Hög produktionstakt av sköldkörtelhormoner är lika förödande som låg och kan göra oss allt från dödströtta till sömnlösa.

En del patienter förstår först efter att det fått Levaxin insatt att det varit sjuka länge. När läkaren vid undersökning går igenom och frågar patienten om han/hon känner igen sig i de symtom som låg ämnesomsättning visar, svarar patienten "Nej", men efter att medicinen satts in och patienten sett förändringar kan de hålla med om att de haft symtomen länge men "tror att det är så livet är".

Har man låg ämnesomsättning kan man vara "urdålig" utan att "det syns", därför missas det ofta. Det är en "dold" sjukdom. Det gör att läkare faktiskt kan bli arga på sig själva när det långt om sider går upp för både patient och läkare att det är låg ämnesomsätting det är frågan om.

Ämnesomsättningen är nödvändig för att kroppen skall fungera och en brist på ämnesomsättningshormoner påverkar nästan alla kroppens funktioner och gör avv varje cell i kroppen har svårt att utföra sitt arbete. Hela kroppen och alla dess fuktioner går på lågvarv.

De mest utmärkande symtomen verkar vara den stora energilösheten, värk, frusenhet och att hjärnfunktionerna avtar. Till detta kommer sedan diverse andra symtom som gör livet svårare. Problem med torra ögon och synsvårigheter verkar också vara mycket vanliga, men alla symtomen är individuella och det finns stor variation bland hypotyreospatienterna.

Hypotyreos kommer oftast smygande och det kan ta många år innan den är fullt utvecklad. Under tiden vänjer man sig succesivt vid en allt större trötthet/energibrist och alla de andra symtom som tillkommer och blir en naturlig del av livet.

Det långsamma förloppen tillsammans med dagens bristfälliga diagnosmetoder, gör att många drabbade friskförklaras, trots att de mår mycket dåligt och upprepade gånger söker läkarvård.

Vad går fel?
Man vet ännu inte riktigt varför vissa människor drabbas av rubbningar i sköldkörteln, forskning tyder på att både ärftlighet, stress och virussjukdomar spelar en stor roll. Många som drabbas har gått igenom särskilt svårt period i livet just innan sköldkörtelrubbningen visar sig. Man misstänker därför att stress spelar en stor roll.


Kronisk trötthet:
- Ja, faktiskt. Jag är alltid trött. Skulle kunna somna i princip när som helst, förutom när det är dags att sova på riktigt. På natten då alltså.

Utmattning:
- Ja. Känner mig väldigt utmattad mestadels hela tiden.

Depressivitet:
- Ja, medicineras för depression.

Svårt att hålla vikten:
- Ja, har gått upp väldigt mycket dom senaste åren utan någon egentlig orsak.

"Något är fel":
- Det säger jag till mig själv hela tiden. Något är ju fel, men jag vet inte vad. Det är en känsla jag har inom mig.

Torr hud:
- Väldigt torr. För ca 2,5 år sen fick jag märkliga utslag på hela kroppen. Läkaren hade ingen aning om vad det var. Nu för tiden kliar min hud hela tiden och jag är snustorr.

Trög mage:
- Ja. Jag kan bajsa typ en gång i veckan ibland. Så den är väldigt trög. Så har den varit så länge jag kan minnas. Förlåt för er pryda människor men jag skäms inte över att prata om bajs. Iallafall inte mitt egna haha.

Sämre minne:
- Jag har väldigt dåligt minne.

Trött & oföretagsam:
- Om jag förstår det rätt så ja. Oföretagsam, menas det med att man har svårt att ta tag i saker? Isåfall stämmer det.

Håravfall:
- Nej det tror jag inte. Inte överdrivet iallafall.

Svullnad i hund och ansikte:
- Ja. Mitt ansikte har svällt upp väldigt mycket på kort tid.

Snabbt få mjölksyra:
- Kan gå till Ica (ca 20m) och få mjölksyra. Att gå upp för en normal trappa är ett helvete.

Sömnproblem:
- Ja, sen flera år tillbaka. Det är fruktansvärt jobbigt. När jag väl sover, då sover jag. Men jag kan inte somna. Nu medicineras jag mot min sömn, fast med enklare tabletter.

Dålig återhämntningsförmåga:
- Ja verkligen.

Dålig uthållighet:
- Ja.

Huvudvärk:
- Ja. Har huvudvärk flera gånger i månaden. Oftast i perioder.

Glömska:
- Ja.

Tankesvårigheter:
- Ja, jag har svårt att tänka osv.

Förvirring:
- Jag vet egentligen inte, men lite förvirrad är jag kanske?

Koncentrationssvårigheter:
Haha jaaaa!!!!

Panikattacker:
- Jupp. Positivt nog bara ett fåtal gånger. Men en gång är en gång för mycket. Panikattacker är hemska.

Fobier:
- Ja. Emetofobi, social fobi osv...

Personlighetsförändringar:
Alltså, ja, jag är nog inte samma person som jag var för ett par år sen. Men vad som menas med personlighetsförändring vet jag inte riktigt. Lite kanske?

Humörsvängningar:
- Skulle kalla det PMS varje jävla dag!

Lättare psykoser:
- Nej, som tur är!

Frusenhet:
- O ja, fryser alltid som en gris vilket inte är speciellt kul.

Svårigheter att stå ut med kyl/värme:
- Ja. Speciellt för värme.

Känslighet för solljus:
- Ja. Jag tycker att det är riktigt jobbigt och obehagligt att vara i direkt solljus. Sitter helst i skuggan. Har alltid varit så. Är väldigt ljus i hyn med och bränner mig oerhört lätt. Därför vill jag heller inte vara i solen.

Kallsvettningar:
- Väldigt ofta kallsvettas jag. Det är äckligt.

Kalla händer och fötter:
- Speciellt mina fötter. Dom är ofta kalla. Men händerna brukar vara kalla dom med.

Ledvärk:
- Ja. Jag känner mig som en gammal tant i min kropp vilket inte är helt okej när jag bara är 22 år..

"Kuddar under fötterna":
- Det här stämmer också i väldigt bra på mig. Mina fötter känns som uppsvällda på "trampdynorna" och det kan nog jämföras med kuddar.

Svullnader:
- Ja.

Reumatisk värk:
- Nja, vet inte riktigt vad som menas med det.

Torr och fjällig hud:
- Ja. Bara man klappar på mig så fjällar jag.

Utslag/eksem:
- Inte regelbundet, men det som kom för typ 2,5 år sen var ju något liknande eftersom jag vart fläckig över hela kroppen. Skitkonstigt!

Akne:
- Usch ja, jag hatar det mest av allt.

Sämre hårkvalité:
- Yes, men det kan ju bero på att jag har färgat mitt hår så mycket också.

Ökat håravfall:
- Inte direkt.

Glåmigt ansiktsuttryck:
- Vad betyder det?

Svullnader under ögonen:
- Ja, tror faktiskt det.

Tunga ögonlock:
- Ja.

Syn/hörselproblem:
- Ja! Båda två.

Torra/grusiga ögon:
- Hm, både och kanske

Yrsel:
- Jag är yr varje dag till och från. Olika hur pass yr jag är men det är lite varje dag.

Halsont:
- Haha, bara vid förkylning.

Heshet:
- Nej!

Värk före och under mens:
- Ja, men det är nog bara vanlig mensvärk.

Kramper vid mens:
- Ja, och samma som ovan.

Utebliven mens:
- Nej, jag har aldrig haft utebliven mens vilket är underbart.

Återkommande urinvägsinfektioner:
- Inte vad jag vet men det tror jag inte.

Nedsatt aptit:
- Nej haha. Ökad!

Oförklariga viktändringar:
- Ja.

Saltsug:
- Ja! Chiiiips...

Sötsug:
- Ja! Choklaaad...

Matallergier:
- Nej. Bara känslig mot laktos,

Långsam hjärtrytm:
- Inte vad jag vet.

Astma:
- Nej. fast det känns som att jag får det om jag anstränger mig.

Andfåddhet:
- Ja! Blir väldigt lätt andfådd.


RSS 2.0