Förstår du inte att du sårar mig?
Jag vet att jag inte ska ta åt mig, av dumma kommentarer. Jag borde dessutom inte skriva det så här öppet så att personen som skrev kommentaren blir lockad att skriva mer. För det är ju när man ger dom uppmärksamhet som dom går igång, dessa elaka människor. Men jag känner också att jag inte ska behöva anpassa mig. Känner jag för att jag vill skriva, så borde jag kunna göra det UTAN att få en elak kommentar. Det är ju ensam om jag hade varit elak mot någon, men så är ju inte fallet. Verkligen inte.
Ja, jag tar åt mig. Kanske alldeles för mycket.
Speciellt den sista meningen där personen skrev att jag skulle sluta gnälla och göra något konstruktivt av mitt liv.
Jag har tänkt på den meningen länge nu och även fast jag försöker ignorera så är det svårt,
den vill liksom inte försvinna.
Jag tycker att jag kämpar så sjukt mycket med mitt liv. Ur andras ögon ser det nog annorlunda ut.
Då ser jag nog ut som en lat och bortskämd unge. Fine, jag bryr mig egentligen inte om folk tycker det. Alla får ju tycka vad dom vill. Men jag vill så gärna bevisa att det inte ÄR så. Jag är inte lat, inteinteinte. Borskämd hör inte hit så det orkar jag inte diskutera. Men jag ser inget negativt med det ändå.
Jag har kämpat dagligen enda sen jag gick i 7an med att leva. Varje dag är en kamp om livet. Vissa dagar/veckor/månader är lättare och ibland kommer jag in i en ny svacka och mår lite sämre igen. Jag har oerhört bra stöd från mina nära och kära, och det är jag evigt tacksam för. Men att få höra att jag "ska sluta gnälla", det gör mig så himla ledsen bara. Varför får jag inte gnälla? Jag har väl också rätt att bearbeta mina problem? Det gör jag lättast genom att skriva. Då rensar jag mitt huvud.
Åhh, jag vet inte vad jag ska skriva just nu. Är bara så less. SLUTA KOMMENTERA JÄVLA ANONYM!
Förstår du inte att du faktiskt sårar mig?
