Vitpepparkorn ÄR en myt!

Ibland stöter jag på folk som fortfarande tror att vitpeppar hjälper mot magsjuka. Jag kan förstå om folk trodde på det för kanske 20 år sen. Men kom igen, det är inte så svårt att googla eller att använda sitt logiska tänkande. Hade det funkat så hade nog varje människa vräkt i sig vitpepparkorn.

Som tur är så verkar det inte alls vara lika många idag som tror på det. Och jag kan väl känna lite att fine, om det får dig att må bra så är ju det toppen. Men att tipsa andra om att ta vitpepparkorn... Det är bara så otroligt korkat. Jag tror ingen skulle säga till en person som precis brutit båda benen att "ät en sked kanel varje dag så kommer du snart kunna gå igen".

(null)

(null)

Som ni ser kunde jag inte låta bli att kommentera. Detta skrevs på en bekants instagrambild då hens barn var magsjuka. När jag ser den här typen av kommentarer så ryser jag inte bara längs ryggraden utan jag blir också så rädd. Om folk tror att vitpepparkorn ska hjälpa, undrar vad mer folket tror på? Och vad är det för en märklig läkare som faktiskt tipsat om vitpeppar?
Nu tror jag inte att den här personen menade något illa utan som hen själv skriver så vill hen bara väl. Men det kan ändå bli så fel!

Magsjuka är så otroligt smittsamt och jag kan för mitt liv inte förstå hur folk fortfarande verkar ha missat det. Tyvärr är det även många som skiter i hur otroligt lätt det smittar och som trots det går ut bland folk, jobbar eller bjuder hem folk. Idiotiskt! Självklart hade jag personligen önskat att folk för MIN skull kunde hålla sig hemma och inte träffa folk innan dom slutar smitta, just för att jag är så otroligt rädd. Men här är det min fobi som talar. Samtidigt borde det vara lag på att stanna hemma och sätta sitt hem i karantän tills det slutar smitta. För oavsett hur rädd jag är så finna det dem som blir så pass sjuka att det krävs sjukhusvård. 

Stanna hemma i MINST 48 timmar EFTER SENASTE SYMTOM! Det betyder att från den dagen du känner dig helt frisk, DÅ ska du börja räkna 48 timmar framåt. Det smittar alltså även om du "känner dig frisk". Helst ska du stanna hemma 72 timmar från det att du känner dig frisk. Men absolut inte kortare än 48 timmar. 

Och chansa inte. Om du spyr och det inte är pga alkohol/hostat för mycket eller något sånt, så ska du behandla det som magsjuka. Det är lika bra att vara på den säkra sidan för att minska smittspridningen. Träffa inte folk och laga inte mat till andra. Det är faktiskt inte ett dugg svårt! Om alla bara kunde följa dessa enkla råd så skulle smittspridningen minska enormt mycket. 

Och nej, handsprit hjälper inte mot vinterkräksjukan/magsjuka. Här är det tvål och vatten som gäller. Punkt!

Källa? Googla. 

Är jag tillbaka, IGEN?

Det är så många som börjar blogga igen. Jag har också länge velat börja, men det har bara inte blivit av. Kanske borde jag bara ta tag i det... Men varje gång jag gör det så skiter det sig. Jag orkar liksom inte uppdatera regelbundet. Det behöver en väl såklart inte göra om en inte vill. Så jag kommer nog kanske börja skriva oftare, men räkna inte med flera inlägg om dagen som jag gjorde förr. HUR i hela jäkla hälsingland orkade jag göra flera inlägg om dagen? PÅ RIKTIGT? Ibland kunde det till och med vara 7 stycken. Vad skrev jag ens om? (gå inte tillbaka och kolla.. Gör det bara inte. OK?)

Jaja! 
 
Imorgon är det nyårsafton igen. Jag och Kim (min pojkvän) ska umgås med hans kompisar vilket vi brukar göra. Så det ska bli jättekul. Dock har jag en enorm ångest och jag är sååå stressad. Mest för att jag vill vara så "perfekt" som möjligt. Men jag vet ju att jag såklart inte kan vara "perfekt", så jag försöker strunta i det. Men ångesten finns där och gnager i mig. Jag ska försöka gnaga tillbaka. 

Igår köpte jag lite nytt smink förresten. 
 
 

Lättkränkta människor och rasistiska åsikter

Vi svenskar är så jävla lättkränkta. Folk i allmänhet är så sjukt lättkränkta.
VARFÖR tar folk allt så seriöst och på blodigt allvar? Har ni ingen humor eller? 
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Nej, självklart är inte det där mina egna åsikter, utan det är något som folk kläcker ur sig ibland.
Jag tror inte att vi människor skulle vara mer lättkränkta idag än om vi backar tillbaka 10-20 år. Skillnaden är nog att fler och fler vågar säga ifrån och stå upp för sig själva och sin omgivning. Och det är jättebra!

För några dagar sen så satt jag som vanligt och pratade med några personer i en gruppchatt. Inga personer som jag känner i verkligheten, men vi pratar nästan dagligen och har gjort det i ett par år. Det är alltså en gruppchatt där vi alla stöttar, pushar och peppar varandra och jag har tyckt otroligt mycket om alla som är med. Vi har blivit som en liten familj. Och haha, nej. Det är ingen sekt eller något liknande även om det kanske låter som det. Vi är alla bara helt vanliga människor i olika (vuxna) åldrar utspridda i hela landet. 
 
Kort förklarat så kom diskussionen in på ord som inte är så lämpliga att säga, samt att några i gruppen ansåg att folk är så lättkränkta idag. Ett exempel på olämpliga ord är "cp". Typ så här: "det gick cp-dåligt på provet", men det kunde även användas som ett skällsord: "ditt jävla cp". Jag vet inte hur vanligt det är att använda det ordet idag, men när jag gick i låg/mellanstadiet så använde alla det ordet utan att förstå vad det faktiskt egentligen betydde. Även jag kunde säga det ibland, så jag är absolut inte felfri jag heller. Och även om folk inte hade för avsikt att syfta på folk med cp-skada så är det ju det som ordet betyder.

Och nu tror jag att ni börjar fatta vart jag är på väg. 
Chattdiskussionen kom in på användandet av n-ordet, efter att jag hade gjort en jämförelse på hur dumt det kan bli när en använder ord som inte ska användas. Och jag menar inte att jag jämför n-ordet med "cp". Men själva principen är densamma. Folk kan ta väldigt illa upp när en använder såna ord. Men svaren jag fick var chockerande.
-"Det har alltid hetat n-boll, jag har sagt det i hela mitt liv och det kommer jag fortsätta göra. Jag menar ju inget illa".
Och nej, jag tror absolut inte att just dessa personer menar något illa när de använder n-ordet. 
Men att folk fortfarande säger n-boll idag är för mig ett olöst mysterium. 

När jag var liten (född 89) så var det relativt vanligt att folk sa n-boll. Och det förekom mycket oftare att folk använde n-ordet som ett beskrivande ord på en person med brunt skinn (alltså, det kunde lika gärna vara en "vit" person som solat extremt mycket). Jag själv är uppväxt med två föräldrar som aldrig använt det ordet (vad jag vet) och är alltså också "lärd" att själv inte använda det. Sen har jag visserligen aldrig haft något intresse av att använda ord som kan kränka, såra och nedvärdera andra. 
Nu tror jag inte heller att alla som använder just n-ordet menar något illa. För många är det ju bara ett helt vanligt ord som inte har någon negativ betydelse alls. Så jag skulle inte påstå att folk som haft det i sitt ordförråd är elaka eller rasister. Däremot går det inte att komma förbi att ordet ÄR ett rasistiskt laddat ord. Det går att ha rasistiska åsikter utan att vara rasist. Och det är något som är viktigt att tänka på och som vi borde prata mer om.

Jag påpekade iallafall detta, att en faktiskt bör tänka efter innan en uttrycker sig. För även om en inte menar något illa så kan det uppfattas negativt och som att en har rasistiska åsikter. En kommentar på detta var "Det är upp till var och en att avgöra vad som är rasistiskt eller inte, och ingen annan kan bestämma vad en själv tycker". Och till viss del har hen rätt. Ingen kan bestämma vad en själv tycker. Däremot har mottagaren tolkningsföreträde samt rätt till sin uppfattning och känner någon sig kränkt så går det inte att försvara med att en inte menade något illa. 
 
Jag har själv fått höra att en person (mörkhyad alltså, eftersom det spelar roll i det här sammanhanget) som jag pratade med ansåg att det jag sa var rasistiskt/exotifierande. Det var ju självklart inget jag menade, för jag förstod inte att det kunde uppfattas så. Så jag bad om ursäkt och så diskuterade vi vidare kring hur hen kände och hur jag kände. Inget jättedramatiskt, personen var en nära bekant/ytlig vän. Men hen har rätt till sina känslor och då är det jag som får backa, be om ursäkt och göra rätt. För det sista jag vill är ju att kränka någon!

Men trots mitt förklarande och påpekande i chatten så var det som att prata till en vägg. Folk fortsatte att säga att en inte behöver vara rasist bara för att en säger n-ordet. Att en inte menar något illa. Och någon sa att det var fel att använda n-ordet i negativt syfte. Det jag inte förstår är hur det går att använda det i ett positivt syfte. 

Något som jag kommer att tänka på varje gång någon säger n-boll, är varför det är så viktigt att få säga just n-boll. För det första ser jag inget positivt i att använda n-ordet alls. Att försvara sitt användande av n-boll istället för chokladboll är så otroligt märkligt. VARFÖR? För så vitt jag vet så finns det ingen nermald människa i chokladbollen. Men folk hävdar att dom alltid sagt n-boll och kommer alltså fortsätta säga det. Varför inte bara säga chokladboll? Även om en alltid har sagt n-boll så utvecklas ju språket och det finns ingen anledning till att använda det ordet.

Vid det här laget börjar det bli en mer hetsk stämning (jag försöker hålla mig lugn och sansad, lättare sagt än gjort i skrift när en är förbannad) och diskussionen kommer åter igen in på att "folk är så jävla lättkränkta". Det "komiska" är dock att personer som anser att folk är lättkränkta för att dom tar illa upp av n-ordet, blir kränkta när dom inte får använda ordet. Lite krångligt kanske, men typ så här:
- Jag använder n-ordet för att jag anser att jag får göra det utan att mena något illa. Om någon känner sig kränkt av att jag säger n-ordet så är hen löjlig och "saknar humor". Men när någon påpekar att jag inte bör använda det ordet så blir JAG kränkt. 
Otroligt konstigt.

Någon i chatten sa att hen aldrig hört att någon reagerat när hen sagt n-ordet då hen hör det överallt. Och det där tror jag beror på ens umgängeskrets. Jag menar inte att det skulle vara något fel på dessa personer, så tolka det inte som att jag klankar ner på dem. Däremot så blir jag fundersam på vad det är för människor som säger n-ordet så ofta att det blir normalt. För mig ger det en blick av trångsynthet och rasism. Tyvärr, men så är det. Folk som inte har problem med användandet av n-ordet ser jag som otroligt korkade människor. För vem VILL framstå som rasist? Jag tror inte att det är många som öppet skulle kalla sig rasist, även om det är mängder med folk som uttrycker sina rasistiska åsikter öppet (jag är inte rasist men...).
I min umgängeskrets så skulle n-ordet aldrig någonsin sägas. Och det finns egentligen ingen förklaring till varför det är så. Kanske för att det är onormalt att vilja kränka någon. Kanske för att jag rör mig i kretsar där folk har en annan syn på sina medmänniskor. Jag vet inte.   
 
Men eftersom det ändå inte gick in så frågade jag om dessa personer kallade de med Downs syndrom för mongon, eller de med asiatiskt ursprung för gulingar. Men det var helt otänkbart. Ändå kunde de inte se att n-ordet är ett precis lika stort NEJ. 

Och kan ni gissa vart diskussionen är på väg nu?
Självklart på invandrare. Och det här får mig att koka ännu mer. Mest för att jag blir så ledsen när jag hör hur folk ser på sina medmänniskor. Det är så fruktansvärt att särbehandla bara för att någon är född i ett annat land. Tydligen var jag också "invandrarnas försvarare" när jag gång på gång försökte påtala att invandrare är exakt precis likadana som svenskfödda svenskar. Och visst, jag kan ta på mig den rollen. Jag skulle dock snarare kalla mig "de särbehandlades försvarare" eftersom det fortfarande handlar om individer och inte "vi och dom".

Kan vi förresten bara kasta bort begreppet "vi och dom"? Det finns inget sånt. Vi är alla likadana. Vi är alla uppbyggda av samma jäkla skelett, inälvlor och blod. Det finns inte fler raser av människan. Vi är alla en och samma ras. Att hävda motsatsen visar bara på hur otroligt korkad en är. 

Iallafall så orkade jag inte längre. Det känns hopplöst att diskutera med folk som inte är beredda på att se utanför sin bubbla. Allt som händer i sin bubbla är inte hela världen och det är absolut inte allt. En MÅSTE tänka längre än så. Det handlar inte ens om en själv utan om att respektera andra. 

Folk som ändå påstår att de kommer säga n-ordet kommer ju tyvärr tolkas som trångsynta rasister. Och om en inte vill bli uppfattad så, så får en helt enkelt tänka om och rannsaka sig själv. Annars får en tåla att omgivningen känner sig "lättkränkta". Vad hände förresten med uttrycket "behandla andra så som du själv vill bli behandlad"? Det tycker jag är så otroligt bra och något som jag alltid försöker leva efter. Och om jag gör något omedvetet fel som någon annan tar illa upp av så vill jag veta det, så att jag inte gör om det. 
Att omedvetet såra någon är självklart fruktansvärt. Men jag vill ändå tro att dom flesta människorna egentligen inte vill någon annan illa. Inte medvetet. Därför är det så otroligt viktigt att vi alla måste lyssna på varandra, ta hänsyn till sin omgivning och inte bara tänka på sig själv. Och är en osäker på hur något kan uppfattas så kan en fråga. Det tror jag inte att någon skulle ta illa upp av. 

Om jag ska försöka sammanfatta det här lite så blev jag bara så extremt besviken. Det händer inte ofta, men då och då stöter jag på folk som har rasistiska åsikter. Visst blir jag förvånad varje gång, eftersom det är lika korkat som att fortfarande tro att jorden är platt. Men ibland tar det extra hårt när det visar sig att någon en tyckt mycket om har dessa åsikter. 
Det är därför som jag också fortsatte skriva i chatten. Jag ville inte tro att det var sant, att det var ett missförstånd. Jag har nästan dagligen pratat med dessa personer. Några har jag pratat otroligt mycket med i flera år. Och som jag sa i början så tycker jag om dom väldigt mycket även fast vi aldrig har träffats. För även om dom har rasistiska åsikter så är dom ju fina och bra människor också. Men jag kan verkligen inte blunda för något som är så fel. 

Hur gör ni om ni stöter på något som ni tycker är fel? Säger ni ifrån eller är ni tysta? 

PSYKISK OHÄLSA MED...

Psykisk ohälsa är så otroligt vanligt. Jag vet inte HUR vanligt det är, men jag kan nog lova att alla någon gång i livet kommer uppleva psykisk ohälsa. Men eftersom det fortfarande är ett känsligt ämne för många och väldigt tabu att prata om psykiska sjukdomar och diagnoser, mediciner hit och dit osv, så måste vi tillsammans hjälpas åt att bryta tabun. Det kanske känns tjatigt att så många på sociala medier pratar om psykisk ohälsa. Det finns många poddar och många på både instagram och youtube som vågar prata om det. Och det är så himla himla bra. Men så länge det fortfarande är tabu att prata om psykisk ohälsa så kommer iallafall jag göra allt jag kan för att normalisera det. 

Därför har jag gjort en liten serie på min youtubekanal där jag pratar med, enligt mig och många andra, väldigt inspiererande och coola människor. Jag har än så länge 4 avsnitt uppe där ni kan höra Pillerpodden, Olle Öberg, Yumi samt Johanna Wagrell. Fler videos kommer uppdateras i det här inlägget allt eftersom  Dessa personer är några som jag verkligen tycker är inspirerande. Det är egentligen ingenting jag kan förklara, utan det är personer som själva måste upplevas. Så in och kika på dom fyra första avsnitten samt hjälp till att sprida budskapet att psykisk ohälsa INTE är något som ska vara tabubelagt. 

           

           

 
 

Svar på kommentar till en anonym!

Ja, absolut. Jag vet att jag skulle behöva komma ut och göra något. Jag VILL ju göra något. Jag har ledsnat totalt på att bara sitta hemma och stirra in i väggen. Jag vill verkligen komma ut och jobba och tjäna egna pengar. Jag tror inte att jag har sagt något annat. Det jag menar med att jag blev besviken och arg på läkaren är att jag inte har någon (!) energi alls. Jag funkade jättebra på adhdmedicin förutom att jag fick ökad puls och högre blodtryck. Annars fick jag energi av medicinen och det gjorde att jag orkade hålla fokus samt faktiskt komma upp på morgonen. Jag som annars kan sova 14 h i streck. Att då bli nekad att fortsätta prova med medicin och få höra att jag istället borde börja ha praktik/arbetsträna, det var som ett slag i magen. HUR ska jag få energi att göra något när jag inte orkar börja göra något? Förstår du hur jag menar?

Men jag vill ju som sagt börja lite smått med praktik för att komma igång och göra något. Jag vet att jag skulle må mycket bättre psykiskt om jag hade något "vettigt" att göra. Sen kan jag dock inte hålla med om att jag har "trixat" med olika mediciner. Det låter som att jag har blandat hejvilt utan någon läkare som håller koll. Och så är det verkligen inte. Egentligen har jag inte haft så många olika mediciner. Det är inte för ens senaste året som jag provat 4 olika mediciner för min add. Så något medicintrixande har jag verkligen inte hållit på med :).

Jag håller med om att nog dom allra flesta mår bra av att ha något att göra på dagarna, att känna sig behövd och att få social kontakt. Jag vet att jag skulle må bättre om jag hade en lugn och trygg plats att vara på. Och jag VILL att det ska funka. Självklart kommer det ju inte vara 100% utan det kanske börjar med en timme i veckan, en dag då jag känner att jag faktiskt orkar. Som sagt, en får ta det lugnt och känna efter så det inte går för fort. Då brakar nog vem som helst som varit en soffpotatis i hela sitt liv. 

Men samtidigt kan jag inte lita på att jag kommer fixa det. Viljan finns, det gör den verkligen. Men jag har aldrig lyckats hittills i mitt liv. Vad är det som säger att jag skulle lyckas just den här gången? Ingenting har ju förändrats mer än att jag kommer upp på morgonen när jag tar min medicin. Jag mår fortfarande väldigt dåligt fysiskt och jag blir sjuk för ingenting. Jag tror inte att det är psykiskt, det att jag blir sjuk. För jag har verkligen varit så i hela mitt liv. 

Nu fick du ett enormt långt svar. Jag hoppas att du kommer se det och att du förstår hur jag tänker. Kortfattat så vill jag verkligen komma ut och börja arbetsträna/ha praktik/vadsomhelst men jag är på riktigt livrädd för att misslyckas ännu en gång.

RSS 2.0