Svar på kommentar till en anonym!
Ja, absolut. Jag vet att jag skulle behöva komma ut och göra något. Jag VILL ju göra något. Jag har ledsnat totalt på att bara sitta hemma och stirra in i väggen. Jag vill verkligen komma ut och jobba och tjäna egna pengar. Jag tror inte att jag har sagt något annat. Det jag menar med att jag blev besviken och arg på läkaren är att jag inte har någon (!) energi alls. Jag funkade jättebra på adhdmedicin förutom att jag fick ökad puls och högre blodtryck. Annars fick jag energi av medicinen och det gjorde att jag orkade hålla fokus samt faktiskt komma upp på morgonen. Jag som annars kan sova 14 h i streck. Att då bli nekad att fortsätta prova med medicin och få höra att jag istället borde börja ha praktik/arbetsträna, det var som ett slag i magen. HUR ska jag få energi att göra något när jag inte orkar börja göra något? Förstår du hur jag menar?
Men jag vill ju som sagt börja lite smått med praktik för att komma igång och göra något. Jag vet att jag skulle må mycket bättre psykiskt om jag hade något "vettigt" att göra. Sen kan jag dock inte hålla med om att jag har "trixat" med olika mediciner. Det låter som att jag har blandat hejvilt utan någon läkare som håller koll. Och så är det verkligen inte. Egentligen har jag inte haft så många olika mediciner. Det är inte för ens senaste året som jag provat 4 olika mediciner för min add. Så något medicintrixande har jag verkligen inte hållit på med :).
Jag håller med om att nog dom allra flesta mår bra av att ha något att göra på dagarna, att känna sig behövd och att få social kontakt. Jag vet att jag skulle må bättre om jag hade en lugn och trygg plats att vara på. Och jag VILL att det ska funka. Självklart kommer det ju inte vara 100% utan det kanske börjar med en timme i veckan, en dag då jag känner att jag faktiskt orkar. Som sagt, en får ta det lugnt och känna efter så det inte går för fort. Då brakar nog vem som helst som varit en soffpotatis i hela sitt liv.
Men samtidigt kan jag inte lita på att jag kommer fixa det. Viljan finns, det gör den verkligen. Men jag har aldrig lyckats hittills i mitt liv. Vad är det som säger att jag skulle lyckas just den här gången? Ingenting har ju förändrats mer än att jag kommer upp på morgonen när jag tar min medicin. Jag mår fortfarande väldigt dåligt fysiskt och jag blir sjuk för ingenting. Jag tror inte att det är psykiskt, det att jag blir sjuk. För jag har verkligen varit så i hela mitt liv.
Nu fick du ett enormt långt svar. Jag hoppas att du kommer se det och att du förstår hur jag tänker. Kortfattat så vill jag verkligen komma ut och börja arbetsträna/ha praktik/vadsomhelst men jag är på riktigt livrädd för att misslyckas ännu en gång.
Men jag vill ju som sagt börja lite smått med praktik för att komma igång och göra något. Jag vet att jag skulle må mycket bättre psykiskt om jag hade något "vettigt" att göra. Sen kan jag dock inte hålla med om att jag har "trixat" med olika mediciner. Det låter som att jag har blandat hejvilt utan någon läkare som håller koll. Och så är det verkligen inte. Egentligen har jag inte haft så många olika mediciner. Det är inte för ens senaste året som jag provat 4 olika mediciner för min add. Så något medicintrixande har jag verkligen inte hållit på med :).
Jag håller med om att nog dom allra flesta mår bra av att ha något att göra på dagarna, att känna sig behövd och att få social kontakt. Jag vet att jag skulle må bättre om jag hade en lugn och trygg plats att vara på. Och jag VILL att det ska funka. Självklart kommer det ju inte vara 100% utan det kanske börjar med en timme i veckan, en dag då jag känner att jag faktiskt orkar. Som sagt, en får ta det lugnt och känna efter så det inte går för fort. Då brakar nog vem som helst som varit en soffpotatis i hela sitt liv.
Men samtidigt kan jag inte lita på att jag kommer fixa det. Viljan finns, det gör den verkligen. Men jag har aldrig lyckats hittills i mitt liv. Vad är det som säger att jag skulle lyckas just den här gången? Ingenting har ju förändrats mer än att jag kommer upp på morgonen när jag tar min medicin. Jag mår fortfarande väldigt dåligt fysiskt och jag blir sjuk för ingenting. Jag tror inte att det är psykiskt, det att jag blir sjuk. För jag har verkligen varit så i hela mitt liv.
Nu fick du ett enormt långt svar. Jag hoppas att du kommer se det och att du förstår hur jag tänker. Kortfattat så vill jag verkligen komma ut och börja arbetsträna/ha praktik/vadsomhelst men jag är på riktigt livrädd för att misslyckas ännu en gång.
Kommentarer
Trackback
