Tips för att få bort ångesten

Jag vet inte hur poppis det är med "målarböcker för vuxna" längre men jag tycker att det är superbra mot ångest. Jag brukar dock göra egna mönster och färglägga på datorn. Det kanske är klurigt om en har en vanlig mus, men jag använder en bamboo-penna (som är så otroligt nice!). Så om jag får riktigt mycket ångest så är det bästa att försöka tänka på något annat. Och det gör jag genom att dels göra egna mönster och sen bara färglägga. 

Fritt fram att sno bilden för att själva färglägga om ni känner för det. 
 
 



Det var ett tag sen!

Det var ett tag sen jag skrev. Hej! Det är fortfarande folk som är inne och kikar här. Kanske i hopp om att ett nytt inlägg ska dyka upp? Det har ju nästan gått ett helt år sen jag skrev sist. Vilka är ni tappra människor som klickar in här? Gör er hörda! 


Men annars då. Jag brukar ju skriva som mest på nätterna eftersom det är den tiden på dygnet jag mår som sämst. Nu har jag visserligen kunnat sova relativt okej det sista året så jag har inte haft något större behov av att skriva av mig. Därav den enormt långa frånvaron... 

Tyvärr måste jag bryta tystnaden med ett litet gnälligt inlägg. Förlåt för det. Eller nej förresten, jag tänker inte be om ursäkt. För jag har lika mycket rätt att gnälla och klaga som en annan har rätt att visa vad hen har köpt för nytt smink. Sådeså! 

Mitt gnäll: jag mår illa. Fruktansvärt illa. Det var längesen jag faktiskt mådde så här illa. Som grädde på moset (vilket för övrigt är ett riktigt äckligt uttryck! (Och jag vet inte ens vad det betyder, men det låter bra.)) har jag tappat bort min burk med Lergigan så jag kommer troligtvis inte få sova något i natt. Jippi! Not. 
Jag har ju mina insomningstabletter, Imovane. Men vet inte om jag får kombinera dom med min ADD-medicin. Någon som vet om en får kombinera Intuniv och Imovane? Och fass gör mig inte klokare. 

Nåja. Tillbaka till mitt illamåendegnäll. Det kom utan förvarning (som det alltid gör, det är ju inte direkt så att illamåendet knackar på och frågar om den får besöka mig...) och jag blev livrädd. Och som jag sa tidigare (tror jag) så har jag inte mått illa på väldigt länge. Inte om jag jämför med förut iallafall. Då mådde jag alltid illa. Jag antar att det har att göra med att jag dels äter mycket bättre idag och dels att jag mår bättre psykiskt. Men ja. Dippar har väl alla ibland och det är väl bara något en får acceptera. 

Annars i livet då? Jo det rullar på, tackar som frågar. Idag ska jag och pojkvän till hans kompis med "gänget" och kolla MELLO! Jag tammefan älskar mello! Feelgoodprogram enda ner i tårna. Typ så. Jag vill ha partyhattar och glitterboa (vad heter boa i plural?). Boor, bo-or alltså? Ni fattar grejen. Jag gillar sånt. 

Jag kom precis på en grej! Mitt illamående har *peppar peppar ta i trä* minskat lite. Kanske för att jag lyckades tänka på något annat för en sekund. Men så började det klia och jag fick sluta skriva och BAM kom tankarna tillbaka. 
Nej om jag kanske ska ta och försöka lägga mig ner och räkna får eller något. 

Godnatt! 


VUXENMOBBING

Låt oss prata om det här med vuxenmobbing. Mobbing som förekommer bland vuxna, med vuxna, av vuxna. Mobbing som mobbing tänker ni och javisst, det spelar ingen roll. Mobbing är aldrig okej oavsett vem det är som utför det. Däremot anser jag att det ändå är en viss skillnad.

Vad tycker du? Kommentera gärna!
Kram och kärlek!


MOLLY TESTAR: Skin roller från Swiss Clinic

Jag har så otroligt länge haft komplex över min hy. Jag har aldrig riktigt haft problem med just finnar och/eller acne. Det är mer stora porer (då menar jag verkligen stora! Kolla bara bilderna här under) som jag har problem med samt pormaskar. Och jag är ju såklart en av dom som inte kan låta bli att klämma. Ajjabajja, jag vet att det är fy skäms att klämma. Men jag kan liksom inte riktigt låta dom där utstickande grejerna va, jag bara måste klämma lite. 

Så här såg min hy ut innan jag började med behandlingen, alltså 2/5.


Som ni ser har jag enormt stora porer vilket jag haft mer eller mindre i hela mitt liv. Och förutom att jag tycker att det är fruktansvärt fult och äckligt (på mig själv alltså, på andra bryr jag mig verkligen inte!) så är det ett helvete att använda smink. 

Hur som helst så har jag länge velat testa en behandling på salong som görs med små små micronålar. Men det har liksom aldrig riktigt blivit av. Sen såg jag den här videon på Helen Torsgårdens youtubekanal och tänkte direkt att DEN DÄR SKA JAG HA! Så jag klickade faktiskt hem en egen som kom till mig igår. Och jag har redan hunnit använda den två gånger. 

Det finns olika storlekar för olika ändamål och resultat. Jag valde 0,5 mm. 

 
Om ca 10-12 veckor kommer jag göra en uppföljningsvideo om hur mitt ansikte ser ut. Om det har blivit något resultat eller om det inte funkade alls. Jag är så himla spänd på att se om produkten kan hjälpa mig. Jag har liksom provat typ allt, nästan. Och ingenting har fungerat. Dyra krämer har varit bortkastade pengar.

Varning för äckliga bilder, men efter behandlingen så förvandlas ansiktet till en jordgubbe.
IN OCH KIKA PÅ MIN VIDEO HÄÄÄÄÄÄÄÄÄR!

 
 

Svar på youtubekommentar

 


Detta är ett svar på en kommentar jag fick (bilden) på ett av mina youtubeklipp. Jag känner att jag förklarar mig lite bättre i skrift så därför kommer det ett sånt roligt inlägg istället för en video. Jag varnar här med att detta inlägg kan bli LÅNGT!
 
Och jag delar upp kommentaren så det ska bli lättare att förstå hur jag menar. Luta er tillbaka, läs och njut. Typ! :)
 
1. Alltså det är en riktigt bra fråga! Grejen är den att tydligen går det ju att ha både bulimi och emetofobi. För visst har du rätt kring vad det är för något. Däremot ser det väl liksom lite olika ut för alla, även om det finns en röd tråd.
 
Jag vet att jag har ett ätstört beteende och jag tänker i princip alltid på mat och min vikt. För mig innebär min ätstörning att jag hetsäter i perioder samtidigt som jag ibland äter ingenting. Samtidigt som jag tränar som en tok för att i nästa stund inte träna alls. Du ser, det blir som en ond cirkel. Nej, jag spyr inte. Jag använder heller inte laxeringsmedel. Därför undrar jag ibland om det är just bulimi jag har och inte någon annan typ av ätstörning.
 
Jag känner lite att det är dumt att sätta mig i ett fack, eller vad man ska säga. Jag är inte sådär superpåläst vad gäller ätstörningar, men det spelar ingen roll. Jag har ett ätstört beteende och det räcker liksom. Att jag säger att jag har just bulimi är för att det står på mitt "papper".
 
2. Vi ser det helt enkelt på olika sätt. För mig är det varken en svaghet eller något negativt att visa känslor öppet. För mig är det en styrka. Jag har faktiskt aldrig stött på någon med samma resonemang tidigare, men alla tycker olika och det är liksom helst okej!
 
Dessutom - det är klart jag kan behärska mig. Det är ju kanske inte direkt så att jag skriker rakt ut eller liknande.
 
3. Såklart att jag ibland misslyckas, jag är också en vanlig människa precis som du.
 
- Tro´t eller ej!
 
Helt ärligt, haha, det du skrev blev så svamligt så jag blir snurrig.
Tyvärr får du inget bättre svar.
 
4. Det är ju inte en själv det är fel på, Samhället är verkligen inte anpassat för alla.
 
Kolla - om vi hade kommit så långt i samhället att det inte längre sågs som något avvikande att ha exempelvis koncentrationsproblem eller dålig startmotor, då hade vi säkert inte heller behövt en diagnos.
 
Alltså är det ju väldigt lätt att känna att det är en själv det är fel på. Resurser och hjälp FINNS JU! Om bara hela samhället öppnade upp för det så hade "vi med diagnos" inte behövt känna oss annorlunda. Det är samhället som gör oss annorlunda. Inte vi själva.
 
Om samhället (exempelvis skolor) hade sett alla som individer med olika behov och förutsättningar så hade inte normen varit "tidiga morgnar - pigg och glad 30 st elever i ett klassrum". Då hade det varit anpassat efter var och en.
 
5. Det var ju precis det som var grejen. Att berätta hur ADD är för MIG. Både positivt och negativt.
 
När du kommer och berättar vad jag istället skulle ha sagt och gjort så säger jag bara en sak:
- Det är lätt att vara efterklok.
 
Om du hade kollat på hela videon så hade du hört mig säga att jag inte alltid har ett logiskt tänkande, även om det såklart känns logiskt för mig i stunden.
 
Och igen - hade du lyssnat och tagit in det jag sagt så sa jag att jag bara vill bli respekterad, inget annat.
Men som sagt, det är lätt att vara efterklok.
 
Illa upp tar jag inte. Jag förklarar mer än gärna hur jag fungerar. Det är inget jag skäms över utan det är bara så här jag är. Hoppas du (och ni andra) förstår lite mer nu när jag svarat så gott jag kan på frågorna!)
 
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
 
Videon till denna kommentar hittar ni på min facebooksida. Den heter "Att ha en NPF-diagnos". Eller på min Youtubekanal. Sök bara på MOOOLLYS.
 
Kom gärna med synpunkter eller fråga något ni själva undrar över så ska jag göra så gott jag kan för att svara! :)

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0